Fashion Vibes.

Det finns saker jag börjat störa mig på.
Men kom ihåg det viktigaste.
Detta har jag kört på mer än säkert ett år.
Det är att man ska aldrig störa sig på nån. Du förlorar bara själv på det.
Kom igen, inte störa sig.

Se inget fel hos nån, stör dig inte.
För det kommer bara märkas på dig att du stör dig.

Aja, inte mitt problem, jag klarar att vara mig själv och strunta i andra jobbiga människor.
Utan att de märker att jag har ett problem med dem.
För egentligen har jag ju inte det.. see? det är så det ska vara.

Acceptera alla.

Behövde få ut det här, för jag blev lite sur där.

En annan sak. SPEEDAD?! asså jag orkar inte.
kan inte jag bara förstå att saker går vidare och att vissa människor inte längre är en del av mitt liv.
oavsett vilka minnen man haft tillsammans. om jag höll såhär hårt i alla de människor jag umgåtts och varit nära med under mitt liv skulle jag bli galet deprimerad.
Men ändå sitter jag här och lyssnar på vår låt.
Din och min låt.
Kommer ihåg allt så bra.
Jag hatar det.
Kan inte minnet vara gott men kort!
försvinn,.... jefla minnen

Precis som jag "glömt" andra människor, måste jag "glömma" dig.
Det ska inte ta en evighet.
Grejen är att jag inte strävar efter attr glömma bort dig utan att känslorna som har fastnat i minnena ska försvinna. Känslan jag får i magen varje gång jag tänker på nåt vi gjort eller sagt.
Jag vill tänka på det dåliga, skulle vara skönare i längden.. det vet jag.
Det skulle vara nyttigare för mig.

Men som alla vet, så gör man inte alltid det man VET är bra för hälsan, det som är nyttigt.
Jag pallar inte.
Jag vill bli nyttig.

Du är onyttig, åh helvete var jag hatar gymnasiet just nu.
Känns som en sån stor skillnad från högstadiet.

Den oskyldiga Carro, med en ljus framtid.
Aldrig gjort nåt dåligt i hela mitt liv.
Var det tråkigt? Eller var det bara bra?
Jag vet inte,, känner mig förvirrad just nu.
Den skyddade atmosfären jag alltid levt i.
Miljön som skyddade mot allt ont.
Nu är det helt annorlunda, inget är säkert längre.
I'm on my own.
Folk som jag inte förstår mig på har jag börjat träffa.
Kan inte relatera till det som skrämmer mig mest.
Det som jag vet skadar.
Jag måste inse, göra nåt åt det, innan det är försent.
Jag gillar inte att förknippas med sånt här.
Det är inte jag.

Det är inte jag.

HELVETE vilken text jag skrivit nu :D omfg, den som läser det får en medalj.